Samma dag vi fick utskällningen av Agrucasa befann vi oss vid underbara Mil Palmeras, San Pedro del Piñatar. Jag ringde Demecasa som hade haft "vår" lägenhet ute på annons och då de inte svarat på mejl ringde jag upp. De skulle återkomma inom fem minuter (eller hur) om det var möjligt att komma på visning innan helgen. En timme senare, när jag tröttnat på att vänta ser jag till min förtjusning att samma lägenhet nyligen lagts upp av en annan mäklarfirma, Grupo Terramar. "Perfekt," tänkte jag och ringde. Jag fick prata med en kvinna som pratade mycket bra engelska och hon frågade var jag hade sett annonsen. "Que?" tänkte jag. "På typ en av Spaniens största mäklarsajter (Fotocasa.es) Hur så?" Nåja, det gick jättebra att boka visning den kvällen och kl 18.00 skulle vi ses utanför lägenheten.
På väg till lägenheten blir vi uppringda av den andra mäklarfirman, Demecasa, som med beklagande stämma informerar att den lägenhet vi är intresserad av är såld. Jaha? Ok..
Följaktligen trodde vi när vi kom till visningen att de här människorna hade noll koll och att de visade en såld lägenhet. "Det här ska bli riktigt intressant", tänkte vi när gick dit. "Hur ska de förklara att de visar en såld lägenhet?"
Lägenheten var trevlig, ingen trång smal hall som den förra vid Cabo Cervera utan man kom direkt in i ett öppet, ljust rum. Den var heller inte sunkig eller ångestframkallande (som faktiskt en hel del lägenheter är som man sett ). Okej, det var helt uppenbart att ingen bott här permanent eller att den nuvarande ägaren inte lagt ner alltför mycket tid, kärlek eller energi på den. Men den hade potential. Faktiskt en hel del. Nedan en mäklarbild.
Men, men.. den var ju såld så jag lade inte ner alltför mycket intresse på lägenheten och båda barnen hade somnat i bilen på väg till visningen och blev väckta så stämningen var väl inte direkt på topp heller. Men min man stod på sig: han frågade och frågade och pratade och pratade och till slut kände jag mig som barnen: Jag satte mig i soffan och surade och undrade när vi var klara.
Och till slut, var det äntligen dags för Frågan. Min man klämde ur sig den:
-Vi blev faktiskt uppringda av en annan mäklare på väg hit och de berättade att den här lägenheten var såld. Är den det?
Tolken översätter. Tystnad. Snabba blickar utväxlas. Mäklaren rycker på axlarna väldigt demonstrativt och säger att det är han som köpt den. "Ehh, va?" Vi fattade ingenting.
Enligt honom, och jag lägger ingen värdering alls i vad jag tror är sant och inte här, var lägenheten ute på marknaden för ett tag sen, en ryss reserverade den, lade handpenning och alla papper förbereddes hos notarien. Då råkade hans mamma ut för en allvarlig olycka och han hoppade av. Eftersom mäklaren "trodde" på objektet tog han över handpenningen och blev därför den ende mäklaren med rätt att sälja lägenheten.
Efter detta "klargörande" stod det klart att den fortfarande fanns på marknaden och vi åkte runt till de tre poolområden som finns tillgängliga för lägenheten. Mäklaren ville gärna ha en snabb affär eftersom alla papper redan var förebredda och den nuvarande ägaren, en irländare, fanns på plats i Torrevieja. Vi frågade om priset och han prutade inte en spänn. Mäklaren sa att den har varit ute för betydligt mer men säljaren vill sälja snabbt och därför var det ett odiskutabelt pris. Han sa att det inte fanns något liknande ute till samma pris. Tyvärr var detta ett bra säljargument för jag vet att han hade rätt. Jag har spenderat åtskilliga timmar på åtskilliga sajter och tittat på åtskilliga lägenheter i åtskilliga områden så jag vet de facto att det han sa var sant. Den här lägenheten var by far den billigaste i sin genre.
Helgen innan vi åkte hem spenderades mest i den hyrda lägenhetens poolområde men i tanken var vi någon helt annan stans.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar