Det största problemet med detta var inte att vi inte skulle komma hem, för hem kommer man för eller senare och på ett eller annat sätt. Problemet var att vi bokat en Italienresa 10 dgr in i semestern. Vi skulle flyga ToR från Alicante till Bologna och hälsa på vänner som bor där. Resa, hotell och hyrbil var redan betalda. Skulle vi nu inte kunna komma iväg skulle alla i familjen bli grymt besvikna och många tusenlappar brinna inne. Mannen på svenska ambassaden sa dock att det svenska konsulatet i Torrevieja utfärdar provisoriska pass, så det var ju alltid nåt. Men när vi då googlade provisoriska pass stod det att dessa som regel bara gäller för en resa. Problem. Vi var också tvungna att polisanmäla våra pass hos polisen i Torrevieja, ev med tolk. Ännu mer problem.
Vi bestämde oss för att vi var rätt trötta på problem och både vi och barnen var rätt sugna på lite poolhäng. Så vi tänkte bort bekymren för en stund, bytte om och gick ner till poolen. Och det är märkligt vad lite sol och pool kan göra. Barnens ögon började tindra igen, tröttheten var som bortblåst och livet hade återvänt på riktigt. Dessutom hade comunidaden fixat till poolområdet. Det var helt nytt: Fint klinkers, nya duschar, nymålat och fixat. Och det var inte ens sunkigt från början!
Efter en stund i poolen smet maken iväg och handlade och vi började sakta vanka hemåt för provisorisk middag och tidig sömn.
Klockan ställdes för att kunna ringa det svenska konsulatet direkt de öppnade och för att få mer klarhet i vad som gäller och hur vår semester skulle komma att bli.
Vi hade inte jätteproblem att somna den natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar