Italien - Dag 5

Det hände ju inget med Wi-Fi:t iallafall. Vi messade ägaren och han svarade att Vodafonesnubbarna skulle komma dagen efter. Jahopp. Fortfarande kvarstod ett litet nätt problem. Vi hade kallt räknat med att ha internet och planera våra dagsutflykter på plats. Det gick ju inte direkt jättebra nu så vi fick leta reda på ett café med free Wi-Fi där vi började våra dagar återstoden av veckan. Den här dagen tänkte vi dra till Florens, det skulle ju enligt kartan inte vara så långt och enligt utsago väl värt ett besök. Efter lite surfande, instagrammande och fika drog vi alltså iväg mot Firenze. Efter en stund i bilen tog det dock tvärstopp. Alltså riktigt stopp. Superstopp.

Inget hände och efter en halvtimme insåg vi att det hade hänt nåt på riktigt, så vi messade vår Imolavän som frågade runt efter information. Det visade sig att det var ett trasigt fordon någonstans på  A1:an mellan Bologna och Firenze. Typiskt. Men vi kunde ju inte direkt göra nåt åt det, så det var bara att gilla läget. Vi hade iallafall fin utsikt!

Vi hade dessutom, förutseende nog, tagit med en surfplatta med nedladdade filmer till barnen så det var ju alltid nåt. Jag tror inte ens barnen märkte att vi stod stilla. 

När vi sen började rulla igen (efter en och en halv timme helt stillastående i 40 grader) och närmade oss Firenze var det fullt av vägarbeten som vi antog också sinkade trafiken men till slut såg vi en lastbil ståendes på en av Italiens obefintliga vägrenar med en liten knäck på kofångaren, och vi antog att det var denna i kombination med vägarbetet som hade orsakat totalstoppet. Det visade sig dock att det var helt fel. En tankbil hade totalbrunnit (!) och det var helt svart och sotigt, med en massa räddningstjänstmänniskor på plats en bit längre fram och ÄNTLIGEN flöt trafiken! Resan hade nu bara tagit dryga tre timmar istället för ca en... 

Nu skulle man kunna tro att resten av kvällen skulle innebära vackra vyer, historiens vingslag och en fin solig eftermiddag och kväll. Nix Pix. När vi kom ut från turistinformationen och började gå in mot de äldre delarna av Florens med siktet inställt på Il Duomo var himmelen kusligt svart över taken. En ökenstorm blåste rakt mot oss och turister sprang som små skållade råttor förbi oss, bort från gamla stan. Men vi tänkte inte vända. Nänä. Har vi nu åkt tre timmar för att ta oss hit ska vi banne mig se nåt också. Storm eller inte. Regn eller inte. Vi tog på oss solglasögonen för att skydda ögonen, höll hårt i hattarna och stegade resolut på. Vi hann ganska precis fram till Il Duomo och ta några bilder innan hällregnet, åskan och blixtarna kom och torgen totaltömdes på folk. Så där satt vi. Blöta och svettiga (härlig kombo) inne på ett litet brasserie i gamla stan, precis utanför monsterkyrkan och tog ett glas vin. 

Bra idé, det här med Florens... 

Men efter en stund hade faktiskt ovädret dragit förbi; eller det hade iallafall slutat regna; eller iallafall slutat regna så stora droppar.. Så vi smög ut igen. Och förundrades av hur vackert ett regntungt Florens kan vara direkt efter ett oväder. Himlen var fortfarande grå, blixtar syntes här och var över hustaken och det var mäktigt, tyst och stilla. Och förvånansvärt lite turister. 

Vi flanerade runt där i gränderna och ut på det stora torget, Piazza della Signorina där alla fina statyer finns. När vi sen hade hunnit ner till kanalen hade solen tittat fram igen och Florens bjöd på sina allra finaste kvällsvyer. Den tre timmar långa bilresan var ett minne blott.