lördag 30 juli 2016

Valencia - Dag 1

När vi (jag och barnen) vaknade hade den mer morgonpigge maken redan varit på Carrefour och handlat frukost. Trevligt! Eftersom en del saker är stängda söndagar i Spanien hade jag tittat ut lite grejer att göra ändå, så efter en ägg/bacon och melonfrukost åkte vi iväg mot Ciutat Vella - ett område där vi läst att det skulle finnas många fina kvarter, trevliga fik och mysiga torg. Och vad fint det var i Valencia!!! Bara efter en liten stund kände vi att vi gillade Valencia bättre än Barcelona - en känsla som höll i sig. Staden var renare, finare, färggladare och mer pittoresk. 

                       

Eftersom jag också hade läst att Valencia var känt för sina söta, goda apelsiner beställde vi självklart in färskpressad apelsinjuice när dagen blev som hetast och vi blev inte besvikna. Efter en liten stadsvandring och fika så besökte vi La Sonja de la Seda, en sengotisk handelskammare som blev uppförd mellan 1482 och 1548. Den är en av de största turistattraktionerna i Valencia och är sedan 1996 ett världsarv, dessutom var det gratis inträde söndagar vilket passade oss bra! Det var superfint därinne med många fina detaljarbeten - inte minst i kolonnsalen, som finns på bild nedan. Byggnaden hade också en fin, liten lummig trädgård med apelsinträd utanför och sammantaget var det en trevlig sevärdhet.

                        

Men stekande hett började det bli och vi behövde verkligen utforska Valencias stränder! Vi åkte ner till Platja Del Cabanyal, där Guardia Civil roade sig med att åka fram och tillbaka på sina fyrhjulingar. Ett sånt jobb kan jag också tänka mig.. Det var hur som helst en jättefin strand: Platt, stora ytor, inte trångt med folk och det var lagom långgrunt. En enklare sen lunch intogs på en restaurang vid stranden och sen var det äntligen baddags! 

                         

Efter några timmars strandhäng var det dags att börja röra oss vidare och då hittade vi en supergullig pensionärstant som stod och grillade majskolvar under ett parasoll vid strandpromenaden. Hur många grader det var där, under parasollen och bredvid grillen, förtäljer inte historien.. men det var många.. Efter lite majs- och vattenpaus hade det nu blivit dags för att åka vidare och den första dagen i Valencia hade övergått till kväll. Jag hade dock läst att det fanns en botanisk trädgård mitt inne i Valencia, ganska nära vårt hotell som verkade trevlig och som dessutom höll öppet söndagar och vi tänkte att det kunde bli en lagom avrundning på dagen. 

Vi kom dit runt kl 20 och tyvärr visade det sig att de inte tog kort och att vi hade inte tillräckligt med kontanter. Mannen i kassan förklarade att uttagsautomaten var en bra bit bort och visade på klockan att de snart skulle stänga. "Har ni inga pengar," alls sa han? "Eftersom vi stänger snart kan jag släppa in er lite billigare, har ni nånting?" När vi skrapade på botten av våra väskor och i fickorna lyckades vi ändå till slut skramla ihop till två vuxenbiljetter, men vi behövde ändå bara betala för en! Besöket blev därför riktigt billigt och väl värt ett besök - men en timme räckte gott och väl. Kan dock rekommendera den sena timmen - det var lugnt och stilla i trädgården, inte så mycket folk, ingen stekande sol men väl en uppfriskande stilla kvällsbris. 
                             
                          

Trädgården verkar ha varit en tillflykt för Valencias alla katter. Kanske var det möjligheterna till skugga, lugn och ro och tillgång på vatten som gjorde att de samlades där. Hur det än var så fanns det många, vissa vana vid folk och gosiga och vissa skygga. Och vissa var vackrare än andra, till exempel skönheten på bilden.

                          

Kaktusparken var coolast med flera meter höga kaktusar, sjukt höga träd och vid entrén växte till och med träden genom taket. Dock är det helt omöjligt att göra trädgården rättvisa på några bilder tagna med mobilen. Men, som sagt.. trädgården är väl värd ett besök när man är i Valencia!

                          








torsdag 28 juli 2016

Från Barcelona till Valencia

Då hade det blivit dags att lämna Barcelona för denna gång och efter någon spenderad morgontimme i hotell-poolen på taket, insupandes utsikten och Barcelona-luften för denna gång, packade vi in våra många väskor och åkte iväg. 
Apropå det där med många väskor: Jag hade medvetet packat två små kabinväskor med det vi skulle klara oss på i Barcelona och Valencia för att slippa packa upp, packa om, packa upp och packa ner hela tiden, men min kära make VÄGRADE lämna nåt i bilen (förutom den gula plastbollen förstås) så vi kom alltså in på hotellet i Barcelona med en bokning på tre nätter med två stoooora resväskor, fyra kabinväskor, en vuxenryggsäck, en barnryggsäck och en fru-väska. Således rätt mycket packning för tre dagar och hotellpersonalen tittade förundrat både när vi kom och gick. 

Hursomhelst, när vi väl åkte från Barcelona valde vi att ta småvägarna till Sitges och även om det tog överdrivet lång tid i relation till den tillryggalagda sträckan så var det SÅ värt det! Fantastiska serpentinvägar med mirador-stopp här och var. Bilden nedan är mot inloppet till Sitges.


Dessvärre lät inte bilens bromsar så där överdrivet bra och min man, som för övrigt är rätt duktig med det mesta, konstaterade att en liten fillifjuck (eller vad det nu heter) var slut och nu var det "metal-to-metal", som han förklarade det för bilfirman, som låg och stötte, blötte och nötte mot varandra när vi bromsade, något man gjorde en hel del på de där småvägarna. 
Vi hade ju förvisso hört det där illavarslande ljudet innan också men när man körde någon kilometer hit och dit i stadstrafik lät det inte så farligt, men när man sen insåg att man hade ca 40-50 mils körning framför sig så kändes ljudet halvbra. Därför ringde mannen GoldCar, denna omstridda biluthyrare, och bad om bilbyte. Lunchstopppet var ändå planerat till Tarragona och där vid flygplatsen blev vi erbjudna att byta bil. Det är väl inte drömscenariot på semestern att byta bad mot bilbyte men å andra sidan är väl inte en bil med strejkande bromsar det heller, varför vi ändå valde att byta bil.

Efter en lätt lunch i Tarragona uppe vid det nationella arkeologiska museet, i de gamla (och tokheta) stadsdelarna, åkte vi till flygplatsen som inte var jättestor. 
Alltså, vi har varit på små flygplatser: Skavsta är en, Modlin i Warsawa är en annan, Kaunas i Litauen ytterligare en och denna lilla plutte-dutt-flygplats, Reus i Tarragona, kvalade helt och hållet in. Det var ju inte överdrivet mycket folk där heller som ni ser...


Men efter någon timma var vi ändå till slut redo att åka vidare i detta lilla vrålåk.. 


Den hade dock bara gått 300 mil så vi misstänkte väl ändå att den skulle fungera bättre än åket innan.. Nu var kosan styrd mod Valencia med ett försenat badstopp och siktet ställdes in på Peñiscola.

På väg dit ringde de från hotellet och undrade OM vi skulle komma, NÄR vi skulle komma och hur gamla våra barn var. Lite märkligt tyckte vi att detta var och snart skulle det visa sig varför....

Nedan några bilder från Peñiscola, som för övrigt var väldigt turistigt och långgrunt - en kombination bland många här i Spanien..







torsdag 21 juli 2016

Barcelona - Om att äta tapas (Tillägg)

Efter att jag postat förra inlägget kände jag mig rätt så gnällig och undrade om det var begynnande divalater på G eller om restaurangen verkligen var så dålig som vi hade upplevt den.. 
Så jag googlade lite och helt uppenbarligen var det fler än vi som tyckte den var superkass. Restaurangen hade fått väldigt dåliga betyg och dåliga omdömen både på service, mat och priser. Diverse varningar senare kände jag mig ändå rätt nöjd med insikten om att det inte bara var vi. Restaurangen VAR verkligen dålig. 

When in Barcelona, go elsewhere! 



lördag 16 juli 2016

Barcelona - Om att äta tapas

Man skulle ju kunna tro att äta tapas i Barcelona skulle vara en trevlig upplevelse. Så var icke fallet. Faktiskt var det så dåligt att jag ska ägna ett helt inlägg åt att såga denna restaurang. Nästan iallafall..

På väg till stan ville jag först åka förbi Casa Batllo så vi styrde kosan dit. Tyvärr hade vi inte tid att gå in denna gång, men det kommer att bli fler gånger i Barcelona. Vilken fantastisk byggnad! Även om man sett den på bild och läst om den innan så är den verkligen helt surrealistisk. Dessutom borde man ha åkt förbi huset frukost, lunch, middag och natt för uppenbarligen så ändrar huset skepnad efter ljussättning. Hur som helst - det var riktigt ballt. Nedan bilder i kvällsljus.



Eftersom vi redan promenerat vid hamnen och Ramblan så tänkte vi åka till Arc de Triomf och kolla läget där. 


Triumfbågen var ju också maffig men vi kände att vi behövde mat i magen för att orka utforska närområdet mera. Det är alltså nu vi får vår sämsta matupplevelse ever. Jag tror inte ens det är en överdrift faktiskt. 

Alla var hungriga, klockan var redan 21 och det var verkligen dags att äta. Det fanns flera restauranger i närheten men valet föll på en restaurang Trole precis vid Triumfbågen där det satt fullt av människor men hade ett ledigt bord för fyra på uteserveringen så vi gick dit. Bad choiche.
Det började med att ingen kom till bordet. Nånsin. Hela familjen kunde gå in och ut och gå på toa utan att någon kom. Vi fick helt enkelt gå in och beställa för att få nåt. Maken beställde spaghetti carbonara till ena sonen, albondigas, patatas bravas, patatas fritas och gambas till oss övriga att dela på. Och vatten och vin. Efter en stund kom servitören med vin, vatten och en öl, men insåg sitt misstag strax efteråt och kom och hämtade ölen för att ge den till en tjej längre bort. Redan här kände vi att den där snubben inte hade någon koll. När han sen kom ut med mat ställde han sig mellan borden och tittade runt, vem ville kännas vid detta? Så gick han runt borden och frågade om maten var dennes, nähä inte det? Är det era då? Nähä.. Ok, är det ditt? Bra! 

Paret bredvid oss som beställde in en paella fick inga bestick så de fick de gå in och hämta själva, familjen på andra sidan om oss fick vår mat innan vi protesterade och mamman i familjen fick sin mat när alla andra ätit upp. Hur det smakade har jag ingen aning om. 

Hur gick det då för oss? Först fick vi en as-äcklig spansk omelett. (Det kanske i ärlighetens namn inte var restaurangens fel, för det var en spenatomelett och jag gillar inte spenat, men de hade slut på den vanliga) och sen kom carbonaran.. som inte smakade något alls. Bokstavligen. 
En stund senare kom servitören ut med en omelett och pratats fritas och gick runt bland borden och såg uppgiven och stressad ut. Dina? Era? Vems kan det vara? Omelett, någon? Inte det? Vi pekade på patatas frites-en och sa att de var våra. Omeletten gick han in med igen.
Köttbullarna kom till slut och de var väl helt ok jämfört med hur resten varit. Men gambasen lyste med sin frånvaro. Vi väntade och väntade men det var helt uppenbart att han glömt dem. Vi fick gå in och säga till och några minuter senare slängde han fram ett fat med sotiga gambas på bordet. Visst, de smakade liite vitlök också, men mest sot. 

Kontentan var att inget var gott och servicen apdålig. Det mest slående var att han inte hade någon koll. Han sprang runt med tallrikarna, irrade runt mellan borden och flyttade runt grejer. Sekunden efter att någon reste sig för att gå packade han demonstrativt ihop stolarna så ingen skulle kunna komma och sätta sig. Kanske hade de personalbrist den dagen, matbrist, en extremt dålig dag eller nåt annat -  vad vet jag - men oavsett hade man kunnat sköta allt extremt mycket bättre. Och jag är ändå inte så överdrivet kinkig och dessutom rätt överseende eftersom jag jobbat på restaurang själv. 

Inte så nöjda och inte så mätta men ganska mycket fattigare skulle vi nu alltså utforska parken bakom triumfbågen, vilken visade sig vara packad med människor. Man hade ställt upp gigantiska bildskärmar och de skulle precis dra igång direktsänd opera, La Boheme. Det hade ju varit en dröm att få sätta sig i parken bland alla människor i mörkret och värmen och lyssna men gissa hur sugna en 6-åring och en 10-åring är på opera? Inte jättemycket, så vi gick och köpte glass istället och åkte hem, fortfarande småsura över den sjukt kassa matupplevelsen.







Barcelona - Eftermiddagshäng

Ok, så siktet var inställt på playan. Vi hade tur och hittade en parkering precis vid Barceloneta men vi var tvugna att gå och växla pengar till parkeringsautomaten. Maken fick gå och vi andra väntade, vilket visade sig bli bredvid ett annat arkitektoniskt intressant verk. Vem huset är byggt av har jag ingen aning om men det verkade iallafall vara ett kontorskomplex, av det snyggare slaget. Det var faktiskt rätt befriande att kolla på särskilt som mycket av Barcelona är inspirerat av Gaudí och den sengotiska, pampiga extraallt-stilen och det här var raka motsatsen. 


Sen traskade vi genom de gamla fina fiskekvarteren, förbi små genuina tapas-restauranger, små torg, förbi marknaden och till slut kom vi fram till playan. 


Och jag är ledsen alla Barca-fans, men jag blev INTE imponerad. Jag är medveten om att den finns fler stränder, delar av stränder mm men som sagt - denna var inte den bästa stranden Spanien har att erbjuda. Smågrusig sand, småstenig botten, det blev snabbt djupt och stranden lutade oskönt ner mot strandkanten. Men, men.. Havet var ju lika skönt oavsett.. På parkeringarna i stan fick man dock bara stå två timmar så det skulle ändå inte bli en så lång stund. Maken sa att vi lagt i pengar kl 13.15 och därför skulle vara tillbaka 15.15. Samtidigt tyckte han att han sett 17.15 på biljetten men fick inte ihop det. Vi ville inte chansa så vi började bege oss när det var dags. Vad det stod på biljetten? 17.15. Helt uppenbarligen betalar man inte för siestan! Alltid lär man sig nåt..
 
Men då fick vi ju iallafall tillfälle att pausa lite på hotellet innan vi skulle göra kväll i Barcelona. Och havet i all ära, men poolen är ju ändå bäst!!











Barcelona - La Sagrada Familia

Morgonen efter hade vi bokat biljetter till La Sagrada Familia, mest för att det var Gaudis livsverk och helt enormt stort. Och det VAR verkligen stort! Heeelt galet.. Men så har de ju byggt i över 130 år också och klara blir de väl aldrig, skulle jag tro. Beräknat färdigdatum sägs vara 2026, vilket känns ytterst tveksamt.. Nåt kan ju alltid bli fläskigare, svulstigare och högre...Nåväl, stort är det för hur mycket man än försökte backa för att få mer med på bilden, fick man ändå bara med en liten yttepyttedel av denna monstruösa byggnad. Och då är det ändå helt galet utsmyckat, ända ner på detaljnivå..









Det som dock var mest intressant var en liten utställning om Gaudí själv och hur han hämtat sin inspiration i mångt och mycket från naturen. Många av hans konstiga pelare, assymetriska utsmyckningar mm har sina föregångare i naturen. När man såg hans inspiration på bilder och teckningar och sen hans avbildning blev faktiskt hans arkitektur vackrare och mer meningsfull. 
Här är tex prototypen till det stängsel vi dagen innan hade imponerats av i Parc Guell.


Men det som var vackrast i hela den gigantiska byggnaden var dock detta, en ca 1,5x4 m dekoration i mässing eller järn. Vilket detaljarbete! Helt fantastiskt!!! 


Barnen tröttnade dock väldigt snabbt så det blev fika på ett café en bit bort, lite shopping och sen var det dags för playan!! 




fredag 15 juli 2016

Barcelona - Parc Guell


Väl framme i Parc Guell var det en otroligt lugn och skön atmosfär. Vi hade beställt inträdet till klockan 17 som visade sig vara perfekt, eftermiddagbrisen fläktade skönt och solen gömde sig då och då bakom tunna, skira moln. I Inträdesdelen av parken var det dock turistigt och alla där skulle ta den perfekta selfien- med eller utan pinne. Men vad ska man säga, parken är pampig, vacker och häftig. Tyvärr kommer den inte till sin rätt på bilderna.. (Tagna utan pinne)




     
                       



    






I gratisdelen av parken (de sista bilderna) var det lugnare tempo och betydligt mindre folk. Vackra broar, arkader, trappor, planteringar tillika en fantastisk utsikt över Barcelona bidrog till den lugna, meditativa  atmosfären. Utan barnen skulle man lätt kunna tillbringa flera timmar här. Men nu har vi ju barn, vars tålamod och ork var på bristningsgränsen och hotellets takterrass med pool lockade efter en hel dags turistande så vi började bege oss hemåt. 
Dagen avslutades med mycket bad och sen middag på hotellet. 



torsdag 14 juli 2016

Barcelona - La Ramblan och La Boqueria

Efter att ha landat med vår gula boll åkte vi shuttle-bus till hyrbilsfirman, hämtade ut vår bil och åkte till lägenhetshotellet. Tyvärr hade takpoolen precis stängt så vi fick nöja oss med att handla kvällsmat och frukost, trötta slängde vi oss sedan i säng.
När vi sedan morgonen efter vaknade hade vi några saker inplanerade. Till den första dagen hade vi köpt biljetter online till Parc Guell och på förmiddagen tänkte vi flanera på La Ramblan och bla besöka La Boqueria.

Vi hittade ett parkeringsgarage nära hamnen, parkerade och började strosa runt. Eftersom det var första gången i Barcelona för oss hade vi höga förväntningar på staden och vi blev INTE besvikna.
Barcelona har mycket att se på och göra..




La Boquerian var otroligt vacker och till och med barnen, som egentligen hellre ville gå i kinabutiker och kolla på leksaker, tyckte det var häftigt med alla fiskar, frukter, köttbitar och diverse annat. Vi köpte fruktcocktail, mat och delikatesser över disk och åt lunch på stående fot och avslutade med färskpressad juice.





Min man och yngsta son är riktiga jamón-älskare (till skillnad från oss andra) så de köpte den dyraste jamón-en by far och var i jamón-heaven..  Men trots att gatumusikanterna utanför körde La Bamba och hela situationen kändes som en superklyscha var det dags att tagga vidare.. Mot Parc Guell!