På väg till stan ville jag först åka förbi Casa Batllo så vi styrde kosan dit. Tyvärr hade vi inte tid att gå in denna gång, men det kommer att bli fler gånger i Barcelona. Vilken fantastisk byggnad! Även om man sett den på bild och läst om den innan så är den verkligen helt surrealistisk. Dessutom borde man ha åkt förbi huset frukost, lunch, middag och natt för uppenbarligen så ändrar huset skepnad efter ljussättning. Hur som helst - det var riktigt ballt. Nedan bilder i kvällsljus.
Eftersom vi redan promenerat vid hamnen och Ramblan så tänkte vi åka till Arc de Triomf och kolla läget där.
Alla var hungriga, klockan var redan 21 och det var verkligen dags att äta. Det fanns flera restauranger i närheten men valet föll på en restaurang Trole precis vid Triumfbågen där det satt fullt av människor men hade ett ledigt bord för fyra på uteserveringen så vi gick dit. Bad choiche.
Det började med att ingen kom till bordet. Nånsin. Hela familjen kunde gå in och ut och gå på toa utan att någon kom. Vi fick helt enkelt gå in och beställa för att få nåt. Maken beställde spaghetti carbonara till ena sonen, albondigas, patatas bravas, patatas fritas och gambas till oss övriga att dela på. Och vatten och vin. Efter en stund kom servitören med vin, vatten och en öl, men insåg sitt misstag strax efteråt och kom och hämtade ölen för att ge den till en tjej längre bort. Redan här kände vi att den där snubben inte hade någon koll. När han sen kom ut med mat ställde han sig mellan borden och tittade runt, vem ville kännas vid detta? Så gick han runt borden och frågade om maten var dennes, nähä inte det? Är det era då? Nähä.. Ok, är det ditt? Bra!
Paret bredvid oss som beställde in en paella fick inga bestick så de fick de gå in och hämta själva, familjen på andra sidan om oss fick vår mat innan vi protesterade och mamman i familjen fick sin mat när alla andra ätit upp. Hur det smakade har jag ingen aning om.
Hur gick det då för oss? Först fick vi en as-äcklig spansk omelett. (Det kanske i ärlighetens namn inte var restaurangens fel, för det var en spenatomelett och jag gillar inte spenat, men de hade slut på den vanliga) och sen kom carbonaran.. som inte smakade något alls. Bokstavligen.
En stund senare kom servitören ut med en omelett och pratats fritas och gick runt bland borden och såg uppgiven och stressad ut. Dina? Era? Vems kan det vara? Omelett, någon? Inte det? Vi pekade på patatas frites-en och sa att de var våra. Omeletten gick han in med igen.
Köttbullarna kom till slut och de var väl helt ok jämfört med hur resten varit. Men gambasen lyste med sin frånvaro. Vi väntade och väntade men det var helt uppenbart att han glömt dem. Vi fick gå in och säga till och några minuter senare slängde han fram ett fat med sotiga gambas på bordet. Visst, de smakade liite vitlök också, men mest sot.
Kontentan var att inget var gott och servicen apdålig. Det mest slående var att han inte hade någon koll. Han sprang runt med tallrikarna, irrade runt mellan borden och flyttade runt grejer. Sekunden efter att någon reste sig för att gå packade han demonstrativt ihop stolarna så ingen skulle kunna komma och sätta sig. Kanske hade de personalbrist den dagen, matbrist, en extremt dålig dag eller nåt annat - vad vet jag - men oavsett hade man kunnat sköta allt extremt mycket bättre. Och jag är ändå inte så överdrivet kinkig och dessutom rätt överseende eftersom jag jobbat på restaurang själv.
Inte så nöjda och inte så mätta men ganska mycket fattigare skulle vi nu alltså utforska parken bakom triumfbågen, vilken visade sig vara packad med människor. Man hade ställt upp gigantiska bildskärmar och de skulle precis dra igång direktsänd opera, La Boheme. Det hade ju varit en dröm att få sätta sig i parken bland alla människor i mörkret och värmen och lyssna men gissa hur sugna en 6-åring och en 10-åring är på opera? Inte jättemycket, så vi gick och köpte glass istället och åkte hem, fortfarande småsura över den sjukt kassa matupplevelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar