Att bli utelåst

En av kvällarna i somras började som många andra kvällar, men slutade på ett något annorlunda sätt.

Vi hade ätit middag och jag och mannen satt på balkongen och slö-surfade, spelade Yatzy och tog ett glas vin. Barnen lekte med ett par kompisar som bor tvärs över gården och sprang in och ut i lägenheten. Följaktligen så öppnades och stängdes balkongdörrarna flertalet gånger. Inget konstigt med det, trodde vi.

Men efter en stund kände mannen att det var dags att gå på toa, varpå han reser sig för att öppna balkongdörren.. som visade sig vara låst! Vår äldsta son hade uppenbarligen låst balkongdörren inifrån av bara farten! Nåväl, "barnen kommer nog snart tillbaka" tänkte vi, "klockan är ju ganska mycket." Men efter ca en halvtimme kände min man att han verkligen behövde gå på toa och började leta alternativa flyktvägar. Som ni ser var det fortfarande ljust ute..

Men, tiden gick och inga barn dök upp så mannen tänkte att han skulle bli tvungen klättra ut på balkongen och knacka på grannen. Ni kommer ihåg att vi hade icke-kunskaper i spanska va? Man kan säga att det gick sisådär. Tänk dig själv: Du chillar på din balkong, sippar på en pipa och läser tidningen efter en lång dag på playan. Helt plötsligt dyker en okänd man upp på balkongen och på ett främmande språk pratar om något som verkar viktigt och gestikulerar och pekar in mot din lägenhet. Behöver jag säga det? Grannen fattade ingenting.  Och han verkade inte jätteintresserad av att försöka förstå eller hjälpa till för den delen heller.. Som ni ser av mörkrets inbrott på bilden nedan tog samtalet en stund..

Till slut visade maken med hela kroppen att "jag vill verkligen komma in till dig", varpå grannen antagligen resignerade och släppte in honom. De gick igenom hans lägenhet och in till oss men han förstod fortfarande inte. Inte förrän han såg den låsta balkongdörren och mig utanför fattade han. Och hjälp vad han skrattade! Han dunkade maken på axeln och skrattade ännu mer.

Kul att man kunde glädja någon..

Men denna lilla, i efterhand underhållande, fadäs gjorde i alla fall att vi blev bekanta med även de grannarna, som såklart visade sig vara jättetrevliga. 

När vi sen, sent omsider gick tvärs över gården för att hämta våra barn satt de, intet ont anande, i lugn och ro och spelade kort. Men visst, de tyckte nog att klockan blivit mycket utan att höra något från oss. 

Även de fick sig ett gott skratt.. Och bland spanjorerna i området tror jag absolut att vår ofrivilliga balkongvistelse blev kvällens snackis..