Fredagsmarknaden och den spanska själen

Idag har vi varit på den beryktade fredagsmarknaden. Ett par plastiga leksaker inhandlades, för inte kan man få nog av leksaker (?), och lite oliver. Och säga vad man vill om dessa brokiga marknader, om kvaliteten på varorna eller om vilken mindre lyckad geografisk plats de befinner sig på, men vilken bedrift det är att stå och sälja sina varor dag ut och dag in, år ut och år in. På än det ena stället, än det andra. Det är ändå respekt.

Kanske har jag ett rosa filter i mina semesterglasögon men jag tycker att mentaliteten i Spanien är så mycket lättsammare än hemma. Självklart generaliserar jag nu, men även det minsta uttalandet bygger väl på någon slags generalisering, inte sant?
Jag tänker att ett så omfattande arrangemang som fredagsmarknaden ändå är borde generera ett par slagsmål om dagen och en hel del tutande och fula fingrar i luften. Kanske har jag bara varit på fel plats vid fel tidpunkt men det jag hör när jag vandrar gata upp och gata ner vid stängningsdags är glada tillrop, och det jag ser är spanjorer som mer eller mindre noga packar ihop sina varor och en mängd bilar på kö, inparkerade, men med förare som tålmodigt väntar på att få komma ut. Jag är inte så säker på att tålamodet hade varit detsamma i Sverige.

Jag tänker också på en pappa som med sin familj brukar hänga vid det poolområde som vi helst går till (se nedan). Han har två söner som han brukar kasta boll med i barnpoolen där min yngsta son brukar vanka av och an, helt inne i sin lilla värld. Varje gång pappan är där säger han nåt till min son, som oftast i och för sig inte ens fattar att han blir tilltalad, och försöker få med honom i leken. Ett par gånger har de spelat boll tillsammans och pappan är mycket noga med att berömma min sons "fantastiska" kast. "Muy bien!" säger han och gör tummen upp till ett ultrablont svennebananbarn. Är detta inte fantastiskt, så säg? Han bor helt uppenbart i området med sin familj och antagligen badar han i poolen ganska många dagar och ser ganska många turister, extranjeros, där. Ändå tar han sig tiden och ansträngningen att engagera min son i leken . Hade det varit jag hemma i Sverige som dagligen fått dela en mycket begränsad yta med otaliga turister utan språk hade jag inte brytt mig. Och hade jag brytt mig så hade det nog snarare varit åt det trötta, bittra hållet. Ok, jag inser att det kanske säger mer om mig än pappan i poolen, men ändå. Lika sant som det är sagt, lika mycket uppskattar jag det "spanska" jag ser.

Viva España!