Efter ett par intensiva dagar av fixande och trixande i lägenheten varvat med skönt poolhäng var det dags för ett av de obligatoriska utflyktsmålen, San Pedro del Pinatar. Första gången vi hamnade där var vi egentligen på väg till La Manga men hamnade helt fel. Detta visade sig dock bli en hit och vi har återkommit dit varje år sen dess. Men det är ju inte första gången en felnavigering öppnar för nya möjligheter, tänk bara på ullhandlarsonen Christofer Columbus..
Men vad är det då som gör att just denna strand är så fantastisk? Ja, bland annat för att landtungan, La Manga ligger utanför så det blåser nästan aldrig där och det är aldrig några vågor att tala om. Dessutom är det långgrunt vilket i kombination med ovan nämnda gör att det är väldigt barnvänligt och dessutom varmt och skönt i vattnet.
En annan trivselfaktor är att det knappt är några turister där, däremot många sköna spanjorer. Förra året var det till exempel ett hurtigt pensionärsgäng där. De kanske var runt 15 stycken och de hade med sig fem sex parasoller och de fyllde påsar med sand och spände linor från dessa till parasollerna. Sen hade de klädnypor och lakan med sig som de spände över och runt alla parasoller. Inne i det brokiga och färgstarka tält som tog form fanns stolar och bord och de dukade upp den ena läckerheten efter den andra. Vin, oliver, bröd, räkor, ostar, frukt, etc. Efter lunch lade sig männen i sina stolar och snarkade högt medan damerna sökte sig ut i vattnet för en pratstund. En underbar syn och en av anledningarna till att vi uppskattar just denna strand.
I år var det väldigt lugnt där, dessutom. När vi semesterfirare släntrade in, började spanjorerna gå hem och när de kom tillbaka började vi dra oss hemåt. Ja, ni ser ju själva, vi behövde ju inte direkt armbåga oss fram...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar