Alltså. Vi måste prata om lägenhetshotellet.
Kommer ni ihåg att de ringde oss när vi satt i bilen på väg från Peñiscola? De ville kolla att vi var på väg, hur många vi var, hur gamla våra barn var etc. Fishy.
När vi sent på kvällen kom fram till Valencia och hotellet fick vi berättat för oss att de som bott i vårt rum innan oss hade vägrat att checka ut (?) så vi skulle få ett annat rum för natten för att byta dagen efter. Lägenheten vi skulle få var ett mindre lägenhet för två personer med ett sovrum och i vardagsrummet fanns vanliga soffor, inga bäddsoffor, något man löste genom att ställa in två extrasängar i vardagsrummet. Ok, ingen fara på torpet. Vi tog våra väskor och trötta som vi var såg vi fram emot att få sova. Och det gick ju bra, även om det var väääldigt trångt.
Nästa morgon tog vi alltså vårt pick och pack och bytte lägenhet. Nu hade vardagsrummet bäddsoffor och därmed mer plats. Vi packade in oss, lämnade grejerna och åkte för att utforska Valencia dag 2. När vi sent den kvällen kom tillbaks till hotellet, hade vi handlat med oss mat som vi packade in i kylen och gjorde en enkel middag. Eftersom klockan var mycket ville vi bara duscha och sen sova. Men... vad händer? Jo, bäddsoffe-aset är trasigt!!! Aaarrrrggghhhh!!!!!
Så... efter att ha börjat morgonen med att byta rum, och efter en lång dag ute på äventyr var det alltså dags för att packa ihop alla våra grejer och byta rum. Igen.
Nåväl. Från att ha gått från en liten lägenhet, till en mellan, hade vi nu en stor. Och efter att ha konstaterat att sängar och bäddsoffor, kylskåp, lampknappar och dusch fungerade tänkte vi verkligen inte byta rum igen. No way José.
Hotellet skämdes väl lite över strulet så de krävde aldrig in de andra nyckelkorten från de andra rummen. I praktiken betydde det att vi hade tillgång till tre olika lägenheter med grejer utspridda lite här och var - grejer i kylen i den första, några skor och tofflor i den andra - och inte minst: 12 likadana nyckelkort. Finn ett fel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar