Om att vara papperslös - Epilog

Vi backar bandet en liten stund till när vi hade just hade landat i Alicante igen. Vi hade där och då bestämt oss för att göra ett sista försök med att kolla efter passen. Vi hade ju ringt flygplatsen flera gånger de följande dagarna efter stölden, men man vet ju aldrig - kanske skulle de fått in någonting nu? Först kollade vi med lost-and-found-kontoret på Ryan Air vilka bekräftade att de inte fått in någonting som var vårt från den flight vi hade kommit in med. Vi blev inte direkt superförvånade, men då hade vi iallafall kollat en gång till.

Nästa stopp var hos Guardia Civil på flygplatsen. Vi gick dit, visade vår polisanmälan och polismannen började kolla i sina loggar. Och nu BLEV vi förvånade: Det fanns någonting i polisens gömmor med makens namn på! En (1) sak skulle finnas att få. Polismannen hummade och trummade (verkar vara ett spanskt polismaner?) och läste och bläddrade i sina papper, fram och tillbaka. Polismannen började till slut leta lite valhänt i skåpet bakom sig och hör och häpna: Väldigt oengagerat överräckte han ett brunt litet paket med en (1) väska i. I vår lilla svarta väska fanns... Inte bara ett pass, utan alla fyra! OCH allt övrigt också: Koder till betalkortsinformation, våra nycklar både till huset hemma och lägenheten i Spanien och våra blå sjukvårdskort. Helt otroligt! Polismannen såg definitivt inte lika upprymd och begeistrad ut som vi gjorde: "Vale, vale.." och så viftade han bort oss och tog nästa ärende. 

Men vi blev verkligen förvånade.

 

Så vad var det då som egentligen hade hänt? Blev passen stulna eller inte? Det får vi nog aldrig veta. Om vi hade glömt väskan på planet skulle ju Ryan Air haft detta registrerat i sin logg så det borde vara uteslutet. Förmodligen blev väskan ändå stulen men kanske kastad i en soptunna när tjuvarna insåg att den inte innehöll några pengar överhuvudtaget. Å andra sidan rimmar det ju lite illa med det som det svenska konsulatet i Madrid sa: Att ligor specialiserar sig just på pass, säljer dom till kriminella look-alikes och att flera pass blivit stulna samma förmiddag på samma plats. Eller: Kanske tappade vi helt enkelt väskan och en snäll liten varelse lämnade in den till polisen.. X antal dagar senare.. (?) Nåväl, vi kommer inte att kunna bringa någon klarhet i det. Kanske är svaret att det finns olika typer av tjuvar eller ligor: Vissa är bara ute efter pengar medan en del är ute efter mer än så. Hur det än är med den saken kändes det ändå bra att få tillbaka alla grejer. Inte bara för att vi sparade tiden det skulle ta att fixa nya - utan också för känslan över att ha koll och kontroll på sina saker. En identitetshandling på avvägar, om än spärrad, känns ju aldrig superduperbra.

Vi har fått lite gliringar om stölden av passen, om Spaniens korruption, stöldligor, det ekonomiska utsatta läget mm. Jag har bara en sak att säga om det: Ha! Jag ställer mycket tveksam till att passen hade kommit till rätta hemma i "trygga" Sverige.

Jag säger verkligen inte att brottslighet inte finns, men vi upplever Spanien som ett tämligen välorganiserat och lugnt land. Nästan varje dag i Spanien förundras man över den minutiösa "säkerheten" i folks bostäder. Det kan vara galler på alla fönster och dörrar, porttelefoner, larm, övervakningskameror, höga murar och uppe på de höga murarna taggtråd och på de redan höga grindarna stora, vassa spetsar. Är folk så rädda? Är det så mycket stölder? Kriminalitet? 

En gång när vi hade dörren till vår lägenhet öppen på vid gavel och vi själva var på övervåningen knackade våra grannar förfärat på och berättade att så fick man INTE göra. Vem som helst kunde ju gå in! Så visst, en rädsla finns, men vad den beror på vet inte jag och jag kanske är sjukligt naiv också - men det får väl framtiden utvisa. Vi har ju heller inget dyrt överhuvudtaget i lägenheten så.. Ja.. 

Hursomhelst, förutom kylskåps-och-microstölden i början av vår Spanienvistelse (och att våra pass på något sätt varit på villovägar) så har vi hittills upplevt Spanien som vänligt, artigt och ärligt.