Om billiga flygbiljetter

Vi bokade våra biljetter till påsklovet någon gång i november - december har jag för mig och lyckades hitta tur och retur med SAS för fyra personer till Alicante för 5000:- vilket kändes väldigt billigt. Så när jag såg det priset var det inte så mycket att spela på, det vara bara att köpa. Någon vecka innan vi skulle åka gick jag in på SAS hemsida för att kolla vad biljetterna skulle kosta att köpa då. Vill du gissa?

29.862 kronor. 

Wow. 

Den gula bollen

Ja, så var den semestern avslutad och vardagen började igen. Det dröjde dock inte många veckor innan vi bokade nästa resa - denna gång över påsklovet vilket skulle bli första gången för oss.

Men, den uppmärksamme läsaren kanske har noterat att vi flög ner med en insmugglad gul boll (inlägg länkat nedan) hur gick det egentligen med den? 

http://ensvennebananfamiljitorrevieja.blogspot.com/2016/07/konsten-att-smuggla.html

Jodå, den gula lilla bollen flög med oss till Barcelona..

..bilade med oss till Valencia.. 

..och vidare ner till Torre. 

Den överlevde snällt alla äventyr trots det uppenbart bristfälliga emballaget. Och nu sitter den där den ska - i taket i vår lilla lägenhet, som det äkta soprumsfynd det är!

El Retiro

Ett utflyktsmål är dock värt att nämna, men bilderna får tala för sig själva. When in Madrid - visit El Retiro! Det är otroligt vackert och avkopplande och det är även där jag druckit den godaste cava-sangrian ever. Bokstavligen.

Semestern började nu närma sig sitt slut och man skulle ju kunna tänka sig att barnen är nöjda och glada så här i slutet av semestern, när man varit flera veckor utomlands och gjort massor av saker, träffat massor med vänner, solat och badat. Nope. Icke sa Nicke. Medan vi satt och avnjöt den goda sangrian i El Retiro gjorde min äldsta son det här:

Suck.

Madrid

Efter en god natts sömn på hotellet i Madrid, en god frukostbuffé och morgondopp i hotellpoolen hade det nu blivit dags att åka in mot stan, lämna bilen och utforska Madrid. Tyvärr hade vi fått en ordentlig parkeringsskada på hyrbilen så det var onekligen med viss oro vi styrde kosan mot hyrfirman eftersom vi som vanligt vägrat köpa extraförsäkringar. Men.. snubben som skulle ta emot bilen viftade bara lite förstrött med handen för att visa var vi skulle parkera och sen var det inget mer med det. 

Så, lättade efter att inlämningen gick bra styrde vi kosan mot Atocha - Centralstationen - som är känd för att vara pampig, vilket den också var. Den var som en stor djungel i en gigantisk industri-hangar. Med väldigt många sköldpaddor.. Det roliga var att det fanns skyltar överallt på stationen där det stod att det var strängeligen förbjudet att dumpa sina sköldpaddor där!

Efter att senare ha upptäckt att den tunnelbanelinje vi skulle åka på var stängd (?), tog vi en taxi till torget vid Puerta del Sol som är 0-kilometersmärket för det spanska riksvägsnätet. Namnet Solporten kommer från en stigande sol som fanns på den utsmyckade porten i den gamla stadsmuren, eftersom den vette åt öster.

Efter det åt vi lunch på en väldigt turistig men mysig restaurang vid de smala gatorna i gamla kvarteren, nära Plaza Meyor, på bild nedan.

Nu skulle man kunna tycka att det är väldigt tomt på detta stora, välkända torg och det är det ju. Grejen är bara att kortet är taget mitt på dagen i ett 43-gradigt, stekigt Madrid när vinden stod helt stilla och hettan bara studsade längs husväggarna över torget. Dessutom hade en av de taxichafförer med all tydlighet visat att vi var knäppa i huvudet som valde att åka från Torrevieja till Madrid i början av augusti när typ halva Madrids befolkning gjorde tvärtom.. nåja, det var ju iallafall lugnt i trafiken när vi var där - och vi behövde inte frysa!

Madrid bjöd iallafall på många trevliga minnen, restaurangbesök och utflykter men allt orkar man inte skriva om - ett år och två spanienresor senare... 

Toledo

Efter en fantastisk frukostbuffé på hotellet åkte vi åter in mot medeltidsstaden Toledo, som också sedan 1986 är upptagen på UNESCOs världsarvslista, och det är inte svårt att förstå varför. Det är verkligen en häftig stad! Vi började med att åka upp till utsiktsplatsen och beundrade den gamla staden på håll och den ser verkligen ut som en stad från sagornas värld.

När vi åkt in i de gamla delarna och hittat en parkeringsplats och besökt trettonartonhundra kniv- och svärdaffärer var det dags för dagens första museum - Alcatraz! Ett imponerande stort museum som egentligen är en återuppbyggd fästning och som vid tillfället hade gratis inträde eftersom några av utställningarna var avstängda. Men eftersom museet är hur stort som helst räckte det mer än väl. Utställningarna innehöll mycket blod och mord - något som passade väl in i Toledos historia och som intresserade övrig familj. Dock var det lite hemskt när man såg rustningarna, framförallt barnrustningarna (nedan till vänster), och såg kulhålen..  Vill man ändå se något positivt i det hela så recyclade man redan då - rustningarna återanvändes, död efter död efter.. död.. 

Efter en oinspirerande lunch på McDonalds började vi gå genom de trånga gränderna bortåt mot ett annat museum vi läst om. Varför vi åt på McDonalds när man kan äta tapas? Enkelt. Det var 42 grader varmt ute och då går man dit det är bäst AC.

Dagens nästa museum var Museo el Greco, ett museum som är en hyllning till denne grekiskfödda konstnär men som spenderade större delen av sitt liv i Toledo. Museet består dels av hans hem men också en nybyggd del där hans konst hänger. Inget ställe man stannar på jättelänge, men det var kul och intressant att se. 

Dagens tredje museum, var egentligen inget museum, det var en filmvisning på 20 minuter om Toledos historia. Det var ett par som själva gjort filmen och som hyrde lokal och arrangerade visningarna. Man betalade typ 3 euro pp och det var det värt! Mannen som pratade på filmen pratade dock i typ ljusets hastighet så mängden information man fick på 20 minuter motsvarar den sammanlagda mängden kunskap som återfinns i Kungliga Biblioteket hemma i Stockholm. Isch. 

Skämt åsido - bortsett från att han pratade sjuuukt fort och att man verkligen fick spetsa öronen fick man följa med kameran in i mängder av vackra gränder och till platser som man inte skulle hinna se ens om man spenderade en månad i Toledo. Staden är också känd för att både muslimer, judar och kristna länge levde tillsammans i fred, något som förklarades och filmatiserades i filmen och man fick en bra överblick vad som sen hände och ända fram tills idag. 

Efter detta var det dags att under inmundigandet av en god glass i skuggan sammanfatta dagens alla intryck och börja röra oss vidare mot Madrid, barnen nu lyckliga ägare till varsin kniv, Made in Toledo.

Om att köpa dubbla biljetter

Vi brukar oftast boka sommarens flyg riktigt tidigt, typ i november/ december. Fördelen är att det ofta är billigt att boka då helt enkelt och att man sen vet vad man har att se fram emot och kan planera hotell och aktiviteter i god tid. Nackdelen, helt uppenbarligen, är att när man surfar så mycket på olika flygbolag, hotell etc så tidigt har man till slut inte en aninig om vad man gjort. Vad är bokat och inte? Särskilt om det hinner gå ett tag, typ ett halvår..

Vi hade ju alltså bokat flyg till Barcelona, hotell där, hotell i Valencia, hotell i Toedo och Madrid och resa hem från Madrid. Vi visste ju det. Det vara bara det att när vi väl, någon vecka innan avresa hemifrån, skulle dubbelkolla allt fanns inga biljetter hem från Marid. Jag kollade och kollade, letade igenom alla inkorgen 100 gånger, jag loggade in och ut på Norwegiankontot - men det fanns verkligen inget. Hjärtat började slå snabbare och jag undrade helt seriöst om jag började bli senil för jag var verkligen helt övertygad om att jag köpt biljetter hem den femte augusti. Och eftersom allt redan var bokat med hotell och att vi skulle vara tillsammans med den andra familjen i Madrid och åka samma flyg hem blev det ju onekligen lite jobbigt, så det var väl bara att boka nya - samma datum. Vilket såklart var svindyrt men jag lyckades till slut hitta fyra biljetter billigt på ett något senare datum. Sagt och gjort.

Men.. det var ändå något som gnagde. Jag hade ju bokat de där första biljetterna. Till slut ringde jag Norwegian som efter lite detektivarbete kunde bekräfta att jag visst hade köpt de fyra första biljetterna, dock utan att vara inloggad och jag måste dessutom ha raderat bekräftelsemejlet på något konstigt sätt. Så nu hade vi alltså inte mindre än åtta biljetter hem från Madrid! 

Vad ska man säga? Vi beslutade iallafall att lägga ut biljetterna på Blocket, vem vet? Kanske någon skulle nappa.. Vi hade ju inte heller betalat så mycket för biljetterna, så det var inte hela världen heller om vi inte fick de sålda, men det är ju själva grejen. Nåväl, när vi var i Valencia ca tre veckor innan biljetternas datum hörde en familj av sig och ville köpa tre biljetter. Två vuxna och ett barn. Och trots att de bara köpte tre biljetter och vi inte kunde använda den sista (för hur kan ett barn flyga själv?) fick vi tillbaks pengarna för våra fyra biljetter och det gick jämnt upp. Alla nöjda. 

Våra kära medresenärer har skrattat gott åt detta många gånger, att vi har "så mycket pengar" och så lite minne att vi bara köper biljetter hejvilt!!  Jaja... 

Torrevieja - Toledo

Då hade det efter två veckors slappande blivit dags att ut och resa igen! Den här gången skulle vi ta oss upp till Toledo och Madrid, spendera några dagar där för att sen flyga hem därifrån. Varför det, kan man fråga sig? Helt enkelt för att vi tycker att det är roligt att se och göra nya saker och för att vi gillar billiga flygbiljetter! Vi gillar billiga flygbiljetter så till den grad att vi köper dubbla.... och den storyn måste jag nog berätta, men det får nog bli i ett eget inlägg..

Hur som helst, vi packade in oss i våra piffiga små minihyrbilar och åkte iväg. Efter många Ford Fiestor fick vi till slut en Toyota (vi har två Toyotor hemmavid) och maken blev genast på bra roadtrip-humör. Det var ju ändå ett par mil att bränna så det var bara att sätta igång och köra. Lunchstoppet blev i La Roda eftersom jag läst om att de var kända för ett speciellt bakverk, Miguelitos. I efterhand visade sig att det var hemstaden till en kollega till mig och Miguelitos var hennes absoluta favoritbakverk (efter svenska släta kardemummabullar). Hur som helst, vi klämde i oss lite lunch; hamburgesas, gazpacho och gambas och gick till första bästa konditori och köpte oss ett litet paket av det berömda bakverket. 

De såg ju onekligen goda ut, men dessvärre var de inte lika goda som de såg ut. Tacka vet jag nybakat, krispigt wienerbröd med vaniljkräm..

Nåväl, vi brände vidare med siktet inställt mot Toledo där vi skulle spendera en natt och en dag innan vi drog vidare in till Madrid. Efter en lång dag i bilen med fantastiska vyer och bra vägar kom vi fram till hotellet sen eftermiddag och vi var alla rätt sugna på att bada i poolen efter de ca fem timmarna i bil, tro det eller ej. Barnen hann också med nån halvtimme - timme i kids club:en, sen badade vi tills poolen stängde. 

Och hotellet, Beatriz Auditorium och Spa, var det inget fel på, det var trevligt även om vår ena medresenär tyckte att det mest påminde om en kryssningsbåt inredningsmässigt.

Efter lite poolhäng och dusch började det bli dags för mat och vi tänkte rulla in mot Toledos äldre kvarter. Det var ca 40-42 grader i luften och stekande varmt även om det nu blivit sen kväll. Vi åkte in mot stan, hittade en parkering och började promenera inne i de gamla delarna, judekvarteren, förbi den monstruösa katedralen och in mot restaurangtorget.

Efter att ha velat fram och tillbaka: Vilken restaurang ser trevligast ut? Vilken har bäst mat? Vilken har rimligast priser? Då såg vi det: Ett litet restaurangtorg där restaurangerna hade fuktspridare och beslutet var taget. Där. Ska. Vi. Äta. Punkt. Vi gick dit, satte oss, beställde in dricka och kollade menyerna och det såg lovande ut. 

Ahh.. vi andades ut. Äntligen på en trevlig restaurang med bra utbud, mitt i smeten i det gamla Toledo, dessutom med fukt. Föga anade vi då att restaurangen inte tog kort. En sekund senare blev det dock ett uppenbart faktum. Vi fick dessutom höra att närmsta bankomat var 20 minuters gångväg därifrån.. Hur skulle vi då betala för drickan?? Tur nog hade vår yngsta son sin plånbok med sig, viken vi länsade och efter att ha räknat cent för cent kunde vi med nöd och näppe betala för den dricka vi hade beställt in.

Servitrisen hyste väl medlidande med oss för när hon såg besvikelsen lysa i våra ögon som det skarpaste norrsken och när hon såg hur frenetiskt vi räknade rostiga mynt från en Star Wars-plånbok kom hon in med en portion Patatas Bravas "on the house." Och förlåt mig alla Italienälskare - men detta hade inte hänt i Italien. 

Besvikna, skamsna, och inte minst sjukt hungriga - letade vi oss tillbaka till bilen för att åka tillbaka till hotellet. På väg dit hittade vi en liten kvartersbutik som höll öppet. Denna lilla butik kunde inte bara skryta med att ta kort, utan även att servera varma croissanter och sälja kall cava. Lyckan var gjord och en sen middag bestående av micrade croissanter i papper intogs på en parkbänk utanför butiken.

Nuff Said.